Horse, Not Horse

Dekonstruktion [The Ballad Of Trotsky]

The Ballad Of Trotsky’s ursprungstolkning

Verket är i sin essens postmodernt i dess till formen undersökande av vår samtids kultur. Racehästen – med dess symbolik mot nobelitet, praktfullhet, styrka och fruktsamhet – ges här fullt utrymme men befinns ändock oförmögen till handling då den är positionerad mellan två plan – upphissad i en sele hänger hästen ett antal meter från golvet. Hästen uttrycker inga känslor utan finner sig fryst i ett mellanläge symboliserande vår civilisations impotens – vid liv men i ett tillstånd där den omöjligt kan utrycka sig – oförmögen till uttryck som kraft och energi sörjandes Trotsky’s bortgång.

The Ballad Of Trotsky ur ett modernistiskt perspektiv

Här kommer så återigen hästens symbolik mot fruktsamhet till användning – subjektet befinner sig här i ångest för en låg produktionstakt – en fruktsam häst fastlåst – samt i ett alltför överdrivet självmedvetet tillstånd symboliserat av hästen upphissad som överblickandes konsthallen eller konstvärlden i stort vari subjektet letar godkända kreativa uttryck i motsats till att ledas av sin inre energi.


The Ballad Of Trotsky ur ett fluxus-perspektiv

Hästen får här symbolisera en levande varelse i trans – tyngd totalt avslappnad kropp med sinne på väg mot en ny dimension.


The Ballad Of Trotsky ur ett romantiskt perspektiv

Verket framträder här som en protest mot vetenskapens ideal vari hästens fixerade position mid-air får symbolisera ett avexempel på den induktiva slutledningen om gravitationskraften. Vi frågar oss varför inte hästen faller som under inverkan av gravitationskraften men kan med ett förnuftigt rationellt tänkande klargöra varför. Vidare tillåts hästens uttryckslöshet här tolkas som något ovidkommande – kunskap nås med förnuftet och inte genom känslor eller sinnesintryck.


The Ballad Of Trotsky ur ett hellenistiskt perspektiv

Här står verket som ett monument av vackra ideal. Racehästen, med dess utmärkande fysik och sitt ärovördiga sätt uppmärksammar eftersträvansvärda ideal medan dess upphissade position samt ansikttryck tillåter oss symbolisera dessa ideal som svåruppnåeliga.


The Ballad Of Trotsky ur ett klassicistiskt perspektiv

Här står verket som ett monument av vackra ideal. Racehästen, med dess utmärkande fysik och sitt ärovördiga sätt uppmärksammar eftersträvansvärda ideal.


The Ballad Of Trotsky ur ett materialistiskt perspektiv

Här blir så hästen deabstraherad till ett fysiskt objekt: en uppstoppad race-horse som hänger i taket på en konsthall. (Som om det inte vore häftigt nog ;=))


The Ballad Of Trotsky som organisk massa

Ytterligare deabstrahering leder till en obestämbarhet i formerna, det tidigare hästlika tycks inte längre lika tydligt utan vårt objekt tycks oss som en obestämbar massa av organiskt material.


Konstruktion [Horse, Not Horse]

Det organiska – här kontrasterande mot det hos omgivningen ickeorganiska leder tankarna till mind/materia-problemet, samtidigt som paraleller dras till Hirst’s ’The Physical Impossibility Of Death In The Mind Of Someone Living’. Men i motsats till Hirst’s formaldehydriserade, där det likväl biologiskt döda intas en hållning av evig organisk fortlevnad, har vi här, ett om möjligt än naivare, försök att hålla kvar vid hästens liv med ett kraftigt band runt dess midja. Mendock, i likhet med dem av människan designade för funktionalitet tekniskt avgränsade samlingar materia placerade där i praktiskt syfte att ljussätta vårt koncept för ett abstraherat dödsbegrepp, finner vi lamparkitekturerna desperat kämpande för sina liv, även här skiljer så enbart en av människan anordnad förtöjning från dess livfulla vaporiserande och dess totala icke-funktionalitet, liksätt: död, som ett fall från denna höjd skulle giva. Vi har så en symbol för det livgivande, ljuset, desperat kämpande för sitt liv i momentan med dess försök till livgivning av ett biologiskt dött organiska. Sådär, där börjar och slutar människans förmåga till abstraktvärld kring det icke-varande tillståndet att hon så likställer en av människan skapad funktionalitet med en av naturen skapad funktionalitet – hästens disfunktionalitet – icke-förmåga att återskapa exemplar av sin egen art – omvandlas här till ett tillstånd av funktionalitet, ändock i ett stadie av icke-varande, då den omvandlar dess omgivande lamparkitekturer från ett icke-funktionellt tillstånd till ett funktionellt –

sinnesintryckspotenterare riktad mot ett vakuum till sinnesintryckspotenterare riktad mot ett objekt. I en återanknytning till ’The Physical Impossibility Of Death In The Mind Of Someone Living’ ser vi så att det i likhet till samspelet icke-organisk vattencontainer och organisk materia sker ett utbyte – utan den omslutande materien skulle här det livgivande – formaldehyden – finna sin egen väg och överge kroppen men i kontrast ser vi även via vår häst att idén om en livgivare i en av icke-organisk ter sig lönlös – dess organiska tillstånd ger tillsvid vika likväl dess vapendragare lamparkitekturerna – allt så reducerat till materiens byggstenar – atomer. Förvisso med en skiljande sammansättning men vid dess utbryt och ytterligare reduktion på djupet av dessa byggstenar en förbluffande likhet –- detta i demonisk kontrast mot den logiska motsättningen mot tillståndet av varande och icke-varande – och inte kan den motsättningen vara en följd av ett mindre reducerat tillstånd då denna sats utgör ett av de absoluta fundamenten för det logiska systemet. Det tycks som trots den uppenbara interaktionen mellan materia vid ett medvetet tillstånd och materia vid ett omedvetet tillstånd – en interaktion som på yttersta mikronivå kan sägas vara uttryck för en och samma - inte gå i stånd att definiera dess härkomst med avsikt på dess motsats.